Pysselqueens!

Elliot blev förtjust i Tummen sängmobil när han lånade lillkusin Maxwells säng, men en ny sån mobil hade då rakt inte hans fattiga moder råd att införskaffa. Inspirerad av mammans, systerns och systerdotterns fina hempysslade mobil, som Elliot älskar:



och som hänger över hans skötbord, så pysslade jag ihop en till hans säng också. Den ser ut såhär:



Två blompinnar, lite tyg, en julgranskula, några fjädrar, en toffla och en gris och voilá- gossen ligger och tittar storögt på sin spelande mobil närhelst man skruvar upp den!

I morgon ska hans pappa göra legobitar av trä. Inte.

Elliot bjuder också på en bild av något annat snyggt man kan titta på:



samt uppmanar alla att skriva snälla kommentarer i den här bloggen, eftersom delar av den kommer att bli en "bok" i ett ex om hanses liv och leverne.

Katastrofförmiddag

I morse blev det kalabalik i vårt kök. De tre paket kaffe som jag införskaffade igår hade tydligen införskaffats ner i någon annans kundvagn, för hos oss finns de inte. Le Magnifique fick inget morgonkaffe, och fick inte tag på en kopp förrän efter en timme. Jag lyckades pressa ut en svagis ur det gamla använda kaffefiltret och fyllde på med den ynka skopa som fanns kvar i kaffeburken. Resten av morgonen blev det pulverkaffe. Utan koffein. Vems tokiga idé var det att en sån snurrburk som jag skulle åka och handla? Man är nöjd om man får med sig Elliot hem, liksom.  


Sömnbrist?

Om man inte sover ordenligt får hjärnan gärna för sig att saker som den gjort massor av gånger plötsligt är en helt ny upplevelse och därför måste man vara ytterst uppmärksam för att det ska bli rätt. Som nyss, när jag skrev gjärnan istället för hjärnan.
Eller som häromdagen när Majsan och jag skulle snaska på varsin milkshake från Donkan. Jag kör in på drajv-tru-banan och fram till lucka 1, där jag sitter och väntar. Då säger Majsan: Men vad gör du? Man beställer ju därborta i pratmaskinen. Jag tittar på henne som om hon kom från Mars.
Sen trillar poletten ner och vi kör hela varvet runt och börjar om från början, alltså med att beställa i "pratmaskinen".

Nu ska jag sova

Samtal med en tonåring

A: Fattar ni hur mycket pengar kungen och de får!!?? Varför kan inte de få betala sitt bröllop själva som alla andra!

M: (Håller med i sak men vill få A att tänka vidare) Fast det är ju inte som om att det bara kostar. Det kommer att dra en massa turister och så får Sverige in pengar. Och kungahuset som en symbol för Sverige, lite som ett varumärke, så bröllopet är reklam.

A: Men kan vi inte bara ha älgen istället för en kung? Älgen har ju redan krona och allt!

Touché.


Viktig lärdom

Jag har lärt mig ett och annat redan i mitt nya liv, där det bor en bebis. En sak är att tiden är annorlunda. Det betyder att det som tidigare kunde göras efter att man tagit en kopp kaffe och slöat lite, bör man göra på studs om man ska göra det alls. T.ex om du behöver/borde/vill: koka bebisens flaskor rena, fylla på termosarna, dricka kaffe, äta frukost, mata kaninen, köra en maskin tvätt, plocka ur den tvätt som legat klar i tumlaren sen i tisdags, vila lite, kolla mail & facebook, leta upp telefonnummer för att ringa rörfirman, duscha och bli i ordning för att åka, ringa bvc, gå ut med bajssopor, hämta posten, betala räkningar osv innan bebisen vaknar, så behöver du multitaska som fan och göra en inre och tydlig prioriteringslista. Du kan ha femton minuter på dig- vad vill/behöver/borde du verkligen få gjort? Det som tidigare gjordes i "det jag känner för"-ordning, görs nu i prio-ordning och det som hamnar längst ner på listan riskerar att inte bli gjort på bra länge.

Du kan också ha femtio minuter på dig, eller varför inte två timmar. Då är risken att du blir så snopen att ingen bebis vaknat att du bara blir sittande. Så var det för mig i morse, så när han vaknade till slut hade jag nästan inte lyckats få undan ett smack. Konstigt.  




Vad väljer du?

Sedan det var möjligt har jag, som så många andra, funderat på att gå ur kyrkan. Det som alltid hindrat mig är det faktum att kyrkan bedriver en viktigt social verksamhet för dem som, om Karl-Bertil Jonsson hade fått uttrycka det, befinner sig på samhällets bottenskikt. Min kära make har nu forskat lite och vi har gjort följande räkneexperiment: Ungefär sju miljoner svenskar är medlemmar i Svenska Kyrkan. 
Medelinkomsten i Sverige är 216000/år Kyrkoavgiften är i genomsnitt 0.98% exkl begravningsavgiften. Alltså- medelsvensson betalar 2117 kr i kyrkoavgift/år. Sju miljoner medlemmar betyder att kyrkan varje år drar in i runda slängar lite drygt 14 miljarder kronor/år, och då räknar vi inte med kyrkans övriga inkomster, avkastning av kaptital och skog och så. 

I min föreställningsvärd ska då Kyrkan ge bort stora delar av denna summa till sitt viktiga sociala arbete runt om i världen. En titt hos Svensk Insamlingskontroll visar att Svenska kyrkan mycket riktigt är den största enskilda givaren- med hela två miljarder/ år. Eller, cirka en sjundedel av medlemsavgifterna. En sjundedel av min kyrkoskatt, som år 2009 uppgick till cirka 4200, inkl begravningsavgift, går till den viktiga verksamheten som jag vill stödja. Jag är inte så nöjd med det. Och då har jag ändå inte tagit upp något om homofobin eller kvinnoprästmotståndarna.


Idag har jag därför fattat ett beslut. Jag ska gå ur Svenska Kyrkan, och jag har valt att istället lägga pengarna på Unicef och Rädda Barnen

Vad väljer du?

  


Min dag-hittills

Bäbisen och jag har varit vakna sedan fyrasnåret, men nu har han bestämt sig för att sova.
Jag har satt igång en maskin tvätt, en maskin disk, inmundigat frukost och två koppar kaffe, kollat Blocket, Tradera, mailen och Facebook, sorterat tvätt, slagit ihjäl en gigantisk spindel och räddat katten som råkat bli instängd i en byrålåda.

Dagen sägs bjuda på premiär ( för vår del) i babysångskören, två långpromenader, kycklingqusadillas samt hemmapyssel.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr! Oändligt är vårt stora äventyr!

Ello Baby Doc

Hej Fjuniga Spädisdåktårn!


Nu har jag varit hemma från sjukan i två veckor och är lite fundersam. Ska man inte in dit med nån veckas mellanrum, alltså?

Jag mår bra, men har en fundering. När jag ska somna låter jag som en spädgris. När jag håller på att vakna låter jag som en fläktrem. Ibland hittar jag bajs i min nacke och ibland på min fot. Och slutligen har jag inte helt sällan kräks i örat. Nu undrar jag om det är normalt.

För att alla ska få se hur prima jag mår skickar jag en bild på mig i min nya sommarhatt och bondgårdspyamasen jag fått av tant Anita:




samt ett foto från när jag och mossan och fassan hade picknick i trädgården förut idag:



Hejdå Baby Doc. Hoppas vi aldrig ses mer!


/Elliot




Okej då, här kommer det

Pokerresultat: 

           J.F                J.W           J.K                M.T                 A.M 

        
           200                 600             0               0               X       

Vunnit:2900            4400        1800            4700              2700             


Insats:3400             3400        3200            3600            2200          
Tot: -500           + 1000         -1400           +1100            +500


Okej, så jag åkte ut näst sist, men det slog mig att det var myyyycket längesen jag inte visste slutresultatet när jag skulle skriva i siffrorna i listan. Dvs: mycket länge sen jag åkte ut innan heads up. Så, jag gav boysen lite utrymme, men jag är snart tillbaka!


Overallisbrallis har kastat in handduken

När jag var barn kom "videon" till stan och när jag var i nedre tonåringen hade alla en egen "video". Utom vi. Vi hyrde filmer plus "moviebox" på Pia Närköp och sen åkte vi hem med boxen, stor som en gasolgrill, och pappa installerade den i tv:n vilket tog sin lilla tid innan sladdarna var rätt. Mina kompisar undrade om vår video var trasig, det var mycket svårt att förstå att vi inte hade video. Det skulle vara ungefär som att inte ha mobil idag, tänker jag mig.

Hur som helst. Jag har kastat in handduken och gjort upp med mitt Fäjsbock-motstånd och skapat mig en Fäjsbock-sida. Det finns tre anledningar till detta.
1. Det verkar vara omöjligt att få reda på något om någon nuförtiden, om man inte har FB.
2. Jag har låtit mig övertygas om att det är tillräckligt säkert även för såna integritetsknarkare som mig, som INTE vill att obehöriga jävlar ska få veta ett smack om mig.
3. Jag vill inte att min son, som nu iofs bara är sex veckor, om ett antal år ska säga till mig "mamma, jag vill bli vän med dig på facebook. Vadå, har du inte facebook? Varför inte då? Är din facebooksida trasig" och därmed göra mig lika hopplöst ointresserad av teknik, och lika ute, som jag var när vi blev sedda på Pia Närköp med vår nyhyrda Moviebox.  


Dock-jag har varit med en dag och är lite trött. Jag har fått en hel sida mail med människor som vill att jag ska göra fäjsbockgrejer med dem. Får en känsla av att jag inte kommer att bli den intensivaste fäjsbockaren i stan, men det är okej med mej.

Hell no, no more snow!

Men för fackssajke!!!! Sluta snöa!!

RSS 2.0