Den pappaturkosa garderoben
majsans garderob/myshörna/ sminkbord
Säg det aldrig högt.....
Spaniensemester
This is International Elliot speaking! Jag har varit på semester på Iffa (teneriffa), med mojan och fajan. För att komma dit måste man åka anet (flygplan) och det är helt grymt. Så grymt att jag vägrade sova en endaste liten kvart under resan med anet, trots att vi hade gått upp klockan 04.
När vi hade landat åkte vi till vårt hotella. Vi hade schysst balkong med titthål för mig! Smart!
Mojans och fajans utsikt var den här:
På Iffa säger man !Hola! till alla, då tycker de att man är ursöt.
Det finns väldigt mycket att göra på Iffa. Åka buss. Äta glass. Titta på alla kissarna. Äta glass. Och, framför allt, hälsa på omten, som kunde sjunga Jingle Bell Rock 100 gånger i rad utan att bli trött! Det var en riktigt riktig omte som stod på en platta och när man gick förbi så sjöng han. Det är den riktigaste omte jag nånsin sett. Den där omtekopian som de försökte slå i mig var omten hemma hos farmor och farfar, pu, vad var den emot riktiga omten!? Så nu vet ni det. Originalomten bor utanför en restaurant på Iffa.
När det finns sådär mycket att göra, så fattar ju vem som helst att man inte kan hålla på och sega på hotellrummet! Man tar sin boll, sin solhatt och sin karta och sen drar man. Men nä, en del ska man alltid behöva vänta på!
En annan grej man kan göra på Iffa är bada. Man kan bada i havet, fast det är lite, lite läskigt. Eller så kan man bada i poolen, fast det var lite lite kallt. Bästa stället man kan bada på är i badkaret. Då blir det precis som man vill ha det!
En superbra grej på semester är att man får äta hotellfrukost. Min favorit på frukostbordet är kokki ( yoggi) samt färska ananasskivor. Har ni inte testat det, så gör det!
Och ja...det kan väl hända att det slank ner en chokladcroissont också....
Ja se det var en fin semester det. När vi kom hem hade pannan stannat och det var 7 grader varmt i huset, men se det var en helt annan historia det.
Hejå! ( eller babaj som de säger i utlandet)
/ellot
2011
Och hösten 2011 var Frankrikeresa, Elliot börjar på dagis och vi har lediga onsdagar, Spanienresa och Carola och borrelia och två 40-årskalas. Men våren? Jag har ingen aning.
Kanske hade jag fullt upp med att lista ut vad det är jag jobbar med nu igen, som gjorde att första delen av 2011 försvann. Kanske är det det faktum att det var vinter fram till i april som gjorde att jag låg i ett mentalt ide, vad vet jag.
Hur som helst.
2011 har även inneburit att Elliot gått från vara en liten bebiskille till en ganska stor och snart 2 år gammal kille som är envis som synden, älskar sitt dagis och framför allt kompisarna Hampus och Elsa. Han pratar mycket och ganska sammanhängande och sjunger mest hela tiden. Den senaste månaden har han varit besatt av tomtar och julsånger, så till den milda grad att även norrmännen som åker skidor på tv är "omte". För övrigt innebär all sport att Elliot hojtar "Heja Ferige". Största utmaningen är att få honom att sluta slåss och kasta saker, som fortfarande är roligt, samt att få honom att sluta säga "ÅH! Haan! ( Fan ).
På nyårsafton gjorde han debut på pottan och har sedan dess levererat varje dag, till familjens stora jubel. Alla ska komma och titta, men sen säger han "yt, yt" och så sätter han sig och börjar om igen.
Av 2012 önskar vi oss att vi får fortsätta vara lika friska som 2011 (- borrelia) och....ja, det är nog det enda som är viktigt!
Tapiren
vårt pepparkakseiffeltorn. innan det rasade ihop och blev en pepparkakstapir
Det börjar verka jul, banne mig...
Snöfan
Och alltså- visst, det är fint. Men de två senaste vintrarna har gjort så att det börjar krypa i mig av obehag när snön kommer, och vi väntar nu in -25, frusna vattenrör och igensnöade uppfarter mm.
Men i år är vi bättre förberedda: vi har satt värmeslingor på rören och bokat en resa till Spanien. Hola!
Borrelia borrelinte borrelia borrelinte....?
När vi släpade upp honom till vårdcentralen då tittade Syster Inkompetent på örat och sa: Nä, inte borrelia.
Nu har gossen ont i sitt öra, vi for tillbaka till vårdcentralen och då sa doktor Lite Noggrannare: Ja, borrelia.
Elliot ska nu äta pencillin tre gånger om dagen i tre veckor, vilket betyder 21 små världskrig.
Hanses mamma har idag haft ett allvarligt samtal med Farbror Vårdcentralschef, som ska återkomma om vad som gick snett och varför, samt se över rutinerna för diagnostisering av borrelia hos små barn.
Det är bra. Då kanske de skärper till sig så att små barn som inte ens kan förklara var de har ont slipper ha det så länge.
Farbror Vårdcentralschef har nu satt upp oss allihop på vårdcentralens lista över Skitjobbiga Föräldrar. Det är bra. Då kanske de ser till att få rätt på saker och ting på första försöket nästa gång, så de slipper ha mig i örat. Fuckar de upp med min unge en gång till skickar jag en fästingby på dem.
Och så pratar vi inte mer om det....eller?
25/10 -200 -200 -200 +100 +500
21/11 -400 -400 -400 +200 +1000
Men eftersom pokern blev inställd den här veckan föreslår jag att Johan, Johan och Jon skickar en varsin tvåhundring direkt in på mitt konto, okej? Dessa pengar ingår nämnligen numera i min hushållsbudget....
Blandade bilder för en tia
Sand mellan tårna. Det var grejer det.
Storhandla är som sagt ett tufft jobb, men nån måste ju göra det....
Grym karusell på Kastrup.
Tre barn- tre stilar del II
Majsans klockrena instruktion till the dear francmen som bodde i vårt hus i somras!
Glass, det är fina grejer det!
Elliot hänger med bästisen äschkipi (gräsklipparen)
Ett stilla soffhäng i favoritmunderingen.
Få se nu om det händer nåt kul i stan på lördag.
Frukost och frisyrfixare i ett.
Hämtar ved till brasan! Nu är det höst!
Man vet att man har en tweenie hemma när sminkborttagningsmedlet mest används för att ta bort tigermålningar och inte krigsmålningar.
Majsan käkar sniglar. Vi beställde även in grodlår. Båda dessa delikatesser gillades av hela gänget.
Nån är en smula skraj här. Det är inte killen med vapnet.
Sex kulturintresserade Louvrenbesökare. Tre av dem så kulturintresserade att de inte ansåg sig ha tid att fotograferas.
Det var allt för den här gången. Todeloo.
Kräp!
Elliot: Mamma, blomma! ( Räcker salladsbladet till mig)
Jag: Nej älskling, det är sallad. Man ska äta den. ( Elliot smakar. )
Elliot: Mamma, skräp! ( Räcker salladsbladet till mig)
Okej. Elliots pappa tycker sallad är en låtsasgrönsak som man inte behöver ta någon som helst notis om och det har uppenbarligen smittat av sig på hela familjen. Nu måste vi antingen introducera sallad här hemma på något sätt, eller bara leva med att han tror att salladsblad är skräp. Jag tror det blir det senare.
Pokerpinglan is back!
J.W 300 +1100
J.K 0 -1600
M.T 0 +900
A.M 700 +1000
Ja, det där är den slutgiltiga ställningen från förra pokerrounden, som avslutades någon gång förra sommaren. Som synes är J.K stolt huvudsponsor för tillställningarna, medan det är inte mindre än tre glänsande stjärnor i toppen.
Men men, allt det där är historia nu och en ny pokerera (roligt sammansatt ord...lite som pokemon) har dragits igång. Då skulle man ju kunna tro att folk har lärt sig ett och annat men...nä.
J.K J.F J.W A.M M.T
25/10 -200 -200 -200 +100 +500
Katastrof?
Det där med vad som händer med oss vid "kaos", som att tåget stannar eller det är snöstorm ute och vi börjat prata med fullkomliga främlingar som vi aldrig skulle ha pratat med om det varit normalläge, ja det där har jag klurat på förut.
Och därför funderar jag på vad som hände idag- jag var på Willys för att storhandla, och då menar jag storhandla. Elliot hade somnat i vagnen och jag ville inte väcka honom, så jag släpade in barnvagn med sovande barn, samt kundvagn på Willys, parkerade kundvagnen och gick sen gång upp och ner med en korg och tömde den i kundvagnen mellan varven. Helt lätt var det inte att sedan baxa alltihop till kassan och jag funderade lite lätt på hur tusan jag skulle få ut det till bilen utan att repa hela parkeringen.
Hur som helst. Ställer mig och mitt minitåg i kön, och det är då det händer. Folk, som ju alltså aldrig skulle ha pratat så värst mycket med mig annars, börjar prata om vad jag ska göra med all mat och grejer. Det slås vad i kön om vad mitt kassakvitto kommer att sluta på. Det skämtas om hur mina eventuella kassakvitton i Ullared ser ut. Mannen som står bakom försäkrar att det aaaabsolut inte gör något att han kommer att få vänta bakom mig i en halvtimme. Kassörskan frågar om jag är där ensam. När jag svarar på det ringer hon till någon som kan komma och hjälpa mig att packa ner varorna. Hon erbjuder vidare glatt en rabattkupong på 50 spänn på blöjor. En medarbetare dyker upp och packar ner alla varorna!! En tant tycker hon behöver hjälpa till att gunga barnvagnen lite ( Elliot sov alltså fortfarande). Kassörskan bjuder på ett paket russin som jag kan ge Elliot när han vaknar, och när totalsumman landar hojtar en kassörska från en annan kassa: Vad blev det? Vad blev det? Vem var närmast?
Jag var närmast och hade underskattat summan med 17 kronor. Hela kön och kassörskorna diskuterar hur nära det faktiskt är. När jag, och personalmänniskan tutar bort mot utgången och jag säger hejdå till kassörskan, svarar halva kön. Några vinkar.
Och jag fattar egentligen ingenting. Har det här att göra med katastrofbeteenden? Eller var det bara en ovanligt kul blandning av folk på liten yta? Eller är folk sådär latent trevliga i alla kassaköer och vad behövs isåfall för att det ska bryta ut trevligheter? Och om det är katastrofbeteende: Hur har tex en ensamstående fyrabarnsmamma det när HON storhandlar?
