ESC-katastrofen...

som vi förutspådde redan i februari inträffade igår, Sverige får inte vara med i finalen för första gången i historien! En smula snöpligt, men inte oväntat, eftersom vi drar till Oslo-kalaset idag.
Jag fattar för en gångs skull inte riktigt storheten med Israels bidrag, så min gissning blir att årets vinnare kommer från Tyskland med Satellite, Serbien med Ove je Balkan eller Armenien med Apricot Stone.

Okej Alexander, nu kommer vi!!

ESC

I jurovission nästa helg finns inget så överlägset som Alexander var i fjol. En gissning vill jag nog ge mig på ändå.
Bästa låten är Tysklands Satellite
som även Anita, som plockade ut russinet Rybak ur kakan lååångt i förväg, samt finska Tomas i expertpanelen har som favorit. Den får gärna vinna för mig, men jag tror att någon av Balkanlåtarna, te.x Ovo je Balkan eller Apricot Stone drar längsta strået till slut!

och de sämsta by far är Ryssland, Belgien och Sloveninen, tätt följd av England. Smörja.

Anna Bergendahl? Tveko om hon tar sig till final ens.....



F.ö: Hur lycklig blir man av att möta en buss med texten Buss & Kram samt ett hjärta i frontdisplayen där destinationen eller ett tråkigt bussnummer brukar visas! =)


Tvättmaskinen! Superspännande


I have a confession to make

Jag har de senaste månaderna gjort ett och annat som varit ganska korkat. Nita säger att halva min hjärna verkar ha kommit ut under förlossningen, vilket jag är beredd att instämma i. Men nu är måttet rågat.

Det ringde på min mobil. Jag satt med en Elliot i famnen men kunde svara ändå. En dam inleder med att gratulera mig, eftersom jag vunnit en tävling som jag anmält mig till på nätet. Jag har ett vagt minne av att jag just deltagit i en tävling för inte så länge sen, och blir glad. Hon babblar på om att jag vunnit en månads förbrukning av betakaroten-tabletter som innehåller antioxidanter och vitaminer och blabla och jag tänker att det var kanske inte världens roligaste tävling att vinna. Samtidigt som hon kommer till den del av monologen som handlar om att jag bara behöver betala portot på 49 kronor och att jag närsomhelst kan avsluta, så kräks/gnäller/skrattar Elliot och jag brister totalt i uppmärksamhet.

Det slutar med att jag gått med på att betala 49 spänn för en månadsdos av betakaroten. Tack så mycket säger jag, och lägger på. Jag vet inte ens vad företaget hette, så jag kan inte ringa tillbaka och be dem dra åt skogen heller. Så-grattis till mig. Och till dig som har som jobb att ringa och lura snurriga småbarnsmammor.

Le Magnifique skrattar fortfarande. Och då har inte ens den jävla leveransen kommit än. 

Nu tänkte jag passa på att klicka på en sån där "Grattis- du är den miljonte människan som tittar på vår reklambanner. Klicka här för att se vad du vunnit" Eller, kan nån bara ta på sig att skjuta mig om jag gör det?

Lite av varje

Först och störst- ett stort grattis till Doktor Emelie, vars disputationsfest jag fick äran att delta i i onsdags! Stort!

Sedan- jag har, av en vän som lagt ner sin blogg, fått den retoriska frågan "För vem har man en blogg", och jag har funderat. Jag har, först och främst, en blogg för mig. För att jag ibland har en massa text i mig som behöver komma ut och eftersom jag lider av total oförmåga att fatta mig kort, så räcker inte t.ex rutan på Facebook eller några 140 tecken till för att min text ska få plats. Om ingen läser min blogg är det helt okej, det är inte för antalet läsare eller kommentarer jag skriver. Ibland går jag som tidigare sagts tillbaka och läser gamla inlägg, skrattar högt eller minns saker som jag glömt.
Jag har också en blogg för att te.x min pappa, som bor på sin båt i Thailand/Malaysia, eller familjen i Skåne och andra som inte träffar oss så ofta ska kunna hänga med i vårt vardagsliv, se en eller annan bild på Elliot, om de vill.
Slutligen har jag numera också anledning att ha en blogg för att Elliot ska få en möjlighet att, när han blir stor, få veta något om hur det var när han var liten. Min mormor hade ett antal klippböcker, där hon hade klistrat in samtliga artiklar om vår lilla hemby, som publicerades i lokaltidningen när jag var liten. Det var alltid spännande att bläddra i dem! En gång hittade jag en artikel och en bild som visade en tioårig mig som fått en fin placering i vår skolas årliga orienteringstävling. Bara det!!

Tada! Overallisbrallis blogg. Här för att stanna, så länge det finns text kvar som vill bli skriven!

 


Man kanske borde...

Man kanske borde ha skaffat barn när man var 20ish iallafall. Då hade man kanske orkat bära på dem en hel dag utan att bryta ryggen och satt på sig hörlurarna med cool 90-talsmusik för att stänga ute vrålen. Lagat punkan som, uppstod mitt i affären, på barnvagnsdäcket med nysnattat tuggummi. Skrattat åt att bäbisen bajsat sig själv i nacken. Och sist men inte minst, tyckt att Majsans alla nu så energikrävande upptåg var festliga och hakat på.

 

Fast en tjugoårig jag med en baby...nja, det här är nog det bästa alternativet ändå. För oss båda. Godnatt.

 

 

 


Icke-pysselbloggen

Overallisbrallis är ingen pysselblogg och Overallisbrallis pysslar inte speciellt mycket heller. Men ibland råkar det bli av. Denna veckas alster:



Lampa till Elliots rum samt:



gossens hand-och fotavtryck i gips. Ingen silvertejp i närheten!

Nu blir det sängdejt med maken och missade Solsidan-avsnitt!


Hybris?

Majsan ska spela fotbollsmatch i morgon med ortens tjejlag av tioåringar.

Majsan: Hoppas vi kommer med i tv!

Jag: Vadå tv? Varför ska tv komma och filma?

Majsan: Ja, men de visar ju alltid massa fotboll på tv, så de kanske kommer och filmar?

Jag: Ja. De kanske de gör.


Mediokert

...är årets Eurovision Song Contests mellannamn so far. Många mycket tveko bidrag. Precis som det ska vara i semifinalerna. Men undrar om inte Ryssland är det roligaste jag någonsin hört....

 

 


RSS 2.0