Tusen tusen tack till allra bästaste tant Nita och farbror Zoran som köpt den här fina getingryggan till mig! Nu är jag, snart, redo för dagis! Kram

Till det inlägget av Fredrik Backman som jag nyss postade, hör en kommentar, men den blev så lång så jag lägger den här lite separat!

Jag har också en son. Han heter Elliot, har blond kalufs och en smilgrop på höger kind. Han älskar mat och kan duktigt säga t.ex Mloooon ( melon), bubbe ( jordgubbe) halllooouu (hallon) och, tragiskt nog, pipsch!! ( chips), och även en hel del icke-matrelaterade ord. När han inte är sugen på att äta försöker han finta sin mamma genom att vända upp och ner på mackan, slå ut med händerna och utbrista "botta"

Han är en mästare i konsten att lära ut mindfulness, eftersom det är helt omöjligt att ha tankarna någon annanstans än just i nuet när han rockar loss till sin favoritartist, österrikiske joddlaren Hansi Hinterseer, och dansar tills han stupar. Det är lika omöjligt att mentalt vara frånvarande när han lägger sina tjocka armar runt min hals, klappar mig på kinden och fnular mig i håret.
Vi har funderat på om nappar kommer med varningstext för håravfall eftersom han måste börja gnugga hår, antingen sitt eget, mitt, eller sin pappas, så fort han kommer i närheten av nappen. I nödfall går det också bra med pappas skägg.

Elliot älskar sina äldre syskon högt, och han älskar att bada och att sjunga Imse Vimse Spindel, där regnet faller ner med sådan fart att han ibland trillar omkull där han sitter och sjunger. 
I går var vi på promenad och gick förbi en bondgård där han vet att det finns kossor och trots att de inte just då syntes, hojtade han MUUUU MUUU, kossa kossa MUU MUU i flera minuter.
Han är en helt underbar unge!

I måndags fick han en vaccinationsspruta. Det gjorde ont i hans ben och i det som i vissa kretsar envisas med att kalla "mammahjärtat".

Backmans krönika avslutas på ett mycket mer sofistikerat sätt än min.

Om du, pedofil, äckelpelle, mobbare, mördare, terrorist, våldsman eller annan djävulens avkomma kröker ett hår på min sons huvud någon gång i ditt äckliga liv, så ska jag personligen göra ditt liv till ett ännu större helvete än det tidigare varit.


Hämnd är tydligen till för den svaga människan. Nå, då är jag väl en sådan.

Personligt meddelande

Till den ganska stressade blonda kvinna i grön Volkswagen Golf, årsmodell 2004, som låg efter mig på Skälbyvägen mellan Hässelby och Barkarby och vidare mot Kista norr om Stockholm strax innan klockan 12 idag.

Jag förstår att du fann det här med att jag höll hastighetsgränsen på alla 30- och 50-sträckor oerhört provocerande. Du gjorde det ganska klart genom att köra uppskattningsvis 15 centimeter bakom min bil i närmare fyra kilometer, försöka köra om mig vid ett rödljus (innan du i sista sekund upptäckte den där Volvon och insåg att vi inte körde på en enkelriktad väg), för att sedan slutligen argt accelerera in till höger om mig när vi nådde en 70-väg och köra om mig på insidan. I drygt 100 kilometer i timmen. I bussfil.

Jag ska inte ta upp din tid i onödan, jag förstår att den är väldigt värdefull för dig. Så jag vill bara i all hast passa på att berätta för dig att för ett drygt år sedan blev jag pappa till en liten pojke. Han heter Nicholas. Han har stora bruna ögon och sin mammas ögonfransar. Han älskar bröd men är inte så förtjust i smultron. Han gömmer fjärrkontroller och tyglejon i facket under sätet på sin leksaksbil, och fnittrar så han kiknar när jag hittar dem. Det låter sådär som man tänker sig att champagnebubblor hade låtit om de fnittrat.

Jag vet ingen annan i hela världen som någonsin fått hans farfar att gråta offentligt. Eller garva så högt.

Han blir uttråkad när han inte får vara bland mycket människor, och älskar att stå i centrum. Jag antar att han har fått det förstnämnda från sin mamma, och det sistnämnda från mig. Han har hennes försiktigt mejslade kindben, och mina stora fötter. Han har fyra stora tänder i överkäken, och inte en enda i underkäken. När han blir ledsen trillar det tårar stora som pingisbollar nerför de där små kinderna. När han är sjuk vägrar han sova någon annanstans än i vår säng, med sitt huvud på sin mammas nyckelben och sina fötter i mitt ansikte. Han väcker henne genom att pussa henne på munnen, mig genom att ta mitt armbandsur från sängbordet och slå det i ansiktet på mig.

Och när han och hans mamma dansar. Herregud. De kan lysa upp ett släckt rum när de gör det.

Hans morfar är hans bästa vän. I förra veckan blev han så glad när han kom hem till oss att han kröp rakt in i en vägg. Och han har precis lärt sig gå, han är väldigt stolt över sig själv för det. I augusti börjar han på förskolan. När han ser en hund pekar han överlyckligt och vrålar ”TITTA!!!”.

Och när han skrattar. Herregud. Det är som om något rusar runt barfota på insidan av mitt bröst när han gör det.

Han satt och sov i sin bilstol på passagerarsidan när du körde om oss idag, med det där tyglejonet i famnen. Om jag inte hade bromsat när du gick över i bussfilen och sedan skar tillbaka in i min fil så är det genom hans dörr fronten på din bil hade kraschat. Jag vet inget om dig. Jag vet inte om du sett de där videoklippen på nätet om vad en bil i 100 kilometer i timmen kan göra med en människokropp av kött och blod. Och jag vet inte om du någonsin haft en ettåring sovandes på din mage, lyssnat på hans andetag, och insett hur ofattbart ömtålig den där lilla kroppen är. Jag vet inte om du älskat någonting så mycket någon gång i ditt liv att det känns som om du ska få en hjärtattack.

Men förlåt, jag kommer ifrån ämnet här.

Så hur som helst: Jag ville bara säga att jag hoppas att det där som du hade så bråttom till var väldigt viktigt.

Och att du hann dit i tid.

För länge sen hade jag en mycket god vän från Finland. Vi munhöggs sådär som man gör: "Men du, hämta priten och niven" eller " inte konstigt du är här som kommer från ett land fullt av bögar"
Vid ett tillfälle tyckte hennes australiensiska pojkvän att han borde hoppa in och hjälpa henne i argumentationen och sa något nedsättande om Sverige. Hon blev skitarg och skällde ut honom för att han kritiserade Sverige. "Men älskling, försökte han, du sa ju själv att...." Hon: Ja, men det är väl en JÄVLA skillnad!!

Den senaste veckan har Norge och demokratin drabbats av ett fasansfullt brott. Svenskarna försöker sluta upp och stötta. Petter Northug-grälen och norgevitsarna sjönk som stenar. I chockens och sorgens tid är vi ändå, vi alla, bara människor till slut.

Mot ondskan.

Då: Jag mååååååste tvätta året idag för det gjorde jag inte igår.
Nu: Jäklar vad stark det där vaxet jag har i luggen är. Eller. Nähä. Det var potatismos. Jag kanske borde tvätta håret?

Då: Älskling, ska vi dra ut och sätta oss på en uteservering, dricka lite vin och kolla på folk?
Nu: Om två helger är storbarnen hos sin mamma, om din mamma och pappa kan ta hand om Elliot då, så kanske vi kan ta bussen in till stan och sätta och på en uteservering, dricka lite vin och kolla på folk. Måste bara ha koll så vi inte missar sista bussen hem. Hoppas det inte blir regn.