Min inte mest smickrande egenskap....

Till det inlägget av Fredrik Backman som jag nyss postade, hör en kommentar, men den blev så lång så jag lägger den här lite separat!

Jag har också en son. Han heter Elliot, har blond kalufs och en smilgrop på höger kind. Han älskar mat och kan duktigt säga t.ex Mloooon ( melon), bubbe ( jordgubbe) halllooouu (hallon) och, tragiskt nog, pipsch!! ( chips), och även en hel del icke-matrelaterade ord. När han inte är sugen på att äta försöker han finta sin mamma genom att vända upp och ner på mackan, slå ut med händerna och utbrista "botta"

Han är en mästare i konsten att lära ut mindfulness, eftersom det är helt omöjligt att ha tankarna någon annanstans än just i nuet när han rockar loss till sin favoritartist, österrikiske joddlaren Hansi Hinterseer, och dansar tills han stupar. Det är lika omöjligt att mentalt vara frånvarande när han lägger sina tjocka armar runt min hals, klappar mig på kinden och fnular mig i håret.
Vi har funderat på om nappar kommer med varningstext för håravfall eftersom han måste börja gnugga hår, antingen sitt eget, mitt, eller sin pappas, så fort han kommer i närheten av nappen. I nödfall går det också bra med pappas skägg.

Elliot älskar sina äldre syskon högt, och han älskar att bada och att sjunga Imse Vimse Spindel, där regnet faller ner med sådan fart att han ibland trillar omkull där han sitter och sjunger. 
I går var vi på promenad och gick förbi en bondgård där han vet att det finns kossor och trots att de inte just då syntes, hojtade han MUUUU MUUU, kossa kossa MUU MUU i flera minuter.
Han är en helt underbar unge!

I måndags fick han en vaccinationsspruta. Det gjorde ont i hans ben och i det som i vissa kretsar envisas med att kalla "mammahjärtat".

Backmans krönika avslutas på ett mycket mer sofistikerat sätt än min.

Om du, pedofil, äckelpelle, mobbare, mördare, terrorist, våldsman eller annan djävulens avkomma kröker ett hår på min sons huvud någon gång i ditt äckliga liv, så ska jag personligen göra ditt liv till ett ännu större helvete än det tidigare varit.


Hämnd är tydligen till för den svaga människan. Nå, då är jag väl en sådan.








Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0