Semester i Berries
The City of Paris.
Nu vill Overallisbrallis dela ut priser till dem som deltagit med den äran i sommarens upptåg!
Första pris går till 16-åriga A, som trots sin flygrädsla och för-allt-främmande-rädsla, trots att nya tjejen inte kunde pussas på under två veckor, och trots att han inte alltid är så van att ha inte ett, utan två stundtals ganska enerverande småsyskon i sin absoluta närhet dygnet runt, följde med till Frankrike.
Första pris går även till Majsan, som trots att hon ibland kan driva vem som helst till vansinne och därmed inte sällan får onda ögat på sig, alltid är lika positiv till alla upptänkliga upptåg och utflykter, och alltid (nåja) bidrar med nyfikenhet, tusen frågor och ett gott humör.
Vidare går första pris till Elliot, som på sin första utlandssemester, Finlandsutflykten i vintras undantaget, inte direkt fann sig själv i fokus och varandes på en småbarnsvänlig liten all-inclusivesemester, utan släpades med på alla möjliga icke-barnvänliga aktiviter som tolererades utan ett pip och enbart mutad med en nutellafylld pannkaka om dagen. Eller två.
Stora stora hederspriset går till min kära Bulle med familj, som dök upp för några dagar och överraskade skiten ur Majsan, och förgyllde våra första dagar i Paris. Utnämningen gäller även att de fixade garage till bilen hemma.
Hederspris går även till Ladineks, som tog hand om katten ett par dagar och till Freléns, som lånade ut lägenhet till oss fem i familjen Hitådit.
Men seriöst- le Magnifique och Overallisbrallis kommer för evigt att vara de stora hjältarna i sin egen värld efter den här resan, som alla överlevde!
Saker vi vill minnas: Underbara promenader i Paris. Grodlår och sniglar. Elliots lycka över att spendera två veckor med alla familjemedlemmar. Majsans lycka över sina pimpade naglar. Le Magnifiques och Overallisbrallis enda stund i tvåsamhet- på promenad i trädgården i Versailles. Bullen och jag i samtal på en parkbänk i Louvreparken. Nutellapannkakor. Katakomberna, Eiffel, Notre Dame, Louvren, utflykterna i Normandie. Färskt bröd varje morgon. Majsans och mina shoppingutflykter. Trevliga och hjälpsamma och barnvänliga fransmän. Gräddfil förbi den tre timmar långa kön till Louvren. Plumpspelskvällar. Majsans: "varför undrar alla om jag gillar berries? Alltså, bär." ( Do you like Paris?)
Saker vi inte vill minnas, men inte lär glömma: Fem personer på 35 familjeoanpassade och icke-barnsäkrade kvadrat i Paris. Fem personer i ett litet hotellrum i Le Havre. Den "döda mannen" på gatan och räddningstjänst som inte kom. Gängslagsmålet utanför lägenheten sista kvällen i Paris. Elliots flygdebut. Tiggande barn. Mushus. Att jag låste mig ute och lägenhetsinnehavarens ex-fru fick komma och släppa in mig.
Nå. A har meddelat att det här nog var hans sista flygning någonsin, kanske till och med hans sista semester. "Jag är konservativ av mig. Jag trivs bäst hemma, jag."
Maken och jag har bokat en sväng till Teneriffa över jul. Med ETT barn.
