Overallisbrallis

Efter en riktigt lyxig helg i Stockholm, där vi bodde på Berns hotell i en svit med balkong och utsikt mot Dramaten åkte två bättre begagnade småbarnsmammor hem till varsin landsända i lördags kväll. Och det är liksom om det måste rubbas in your face att det där inte är ens riktiga liv, så söndagens kväll spenderades i gengäld på akuten med Marsipanegrisen för vår del och med ett annat hostigt spädbarn i den andra landsändan för min buddy Bullen.
Hur som helst, fredagskvällen i Stockholm bjöd på rätt mycket kändisspotting: Rennie Mirro, Rene Nyberg, David Hellenius, RobinsonRobban (yeah) och en mycket sliten Camilla Henemark. Utan kungen dock.

Förutom detta bjöd den på så vitt skilda upplevelser som Magnus Ugglas revy, tätt följt av en reaggekonsert med äkta nyinflugen jamaican!

Men nu har jag en fundering. Vad är grejen med medelålders svennar och kiss/bajs/under bältet-skämt? Hur kan "doktorns" replik " böj er nu  framåt Willy Wonka så ska vi se vad vi hittar i chokladfabriken", efter en timme med liknande skämt, riva ner såna gigantiska skratt. Hur kan en hel salong sitta och tycka att det är okej att de fyra dansarnas främsta uppgift är att Uggla ska få rycka av deras kläder. Är det bara jag som tycker att det är sorgligt när den roligaste karaktären på hela kvällen nödvändigtvis måste dras i skiten genom att spela en fanfar med trosorna vid fotknölarna och en flöjt fram och en klarinett bak.

Magnus Uggla är en man som en gång i tiden visade talang för träffsäkra och satiriska texter. Nu är han en gubbe som äcklar mig. Ja, jag vet. Det ger enkla och billiga poänger, att gå under bältet. Men skjut mig den dan jag ska skriva något och inte orkar anstränga mig mer än så.

Men råkar ni komma över Annika Andersson sketch om Eu-byråkraten som jobbar som sloganskrivare så se den! Eller den här:  http://www.youtube.com/watch?v=c-pn1YKmTLw&feature=related