Kräp!
Elliot: Mamma, blomma! ( Räcker salladsbladet till mig)
Jag: Nej älskling, det är sallad. Man ska äta den. ( Elliot smakar. )
Elliot: Mamma, skräp! ( Räcker salladsbladet till mig)
Okej. Elliots pappa tycker sallad är en låtsasgrönsak som man inte behöver ta någon som helst notis om och det har uppenbarligen smittat av sig på hela familjen. Nu måste vi antingen introducera sallad här hemma på något sätt, eller bara leva med att han tror att salladsblad är skräp. Jag tror det blir det senare.
Pokerpinglan is back!
J.W 300 +1100
J.K 0 -1600
M.T 0 +900
A.M 700 +1000
Ja, det där är den slutgiltiga ställningen från förra pokerrounden, som avslutades någon gång förra sommaren. Som synes är J.K stolt huvudsponsor för tillställningarna, medan det är inte mindre än tre glänsande stjärnor i toppen.
Men men, allt det där är historia nu och en ny pokerera (roligt sammansatt ord...lite som pokemon) har dragits igång. Då skulle man ju kunna tro att folk har lärt sig ett och annat men...nä.
J.K J.F J.W A.M M.T
25/10 -200 -200 -200 +100 +500
Katastrof?
Det där med vad som händer med oss vid "kaos", som att tåget stannar eller det är snöstorm ute och vi börjat prata med fullkomliga främlingar som vi aldrig skulle ha pratat med om det varit normalläge, ja det där har jag klurat på förut.
Och därför funderar jag på vad som hände idag- jag var på Willys för att storhandla, och då menar jag storhandla. Elliot hade somnat i vagnen och jag ville inte väcka honom, så jag släpade in barnvagn med sovande barn, samt kundvagn på Willys, parkerade kundvagnen och gick sen gång upp och ner med en korg och tömde den i kundvagnen mellan varven. Helt lätt var det inte att sedan baxa alltihop till kassan och jag funderade lite lätt på hur tusan jag skulle få ut det till bilen utan att repa hela parkeringen.
Hur som helst. Ställer mig och mitt minitåg i kön, och det är då det händer. Folk, som ju alltså aldrig skulle ha pratat så värst mycket med mig annars, börjar prata om vad jag ska göra med all mat och grejer. Det slås vad i kön om vad mitt kassakvitto kommer att sluta på. Det skämtas om hur mina eventuella kassakvitton i Ullared ser ut. Mannen som står bakom försäkrar att det aaaabsolut inte gör något att han kommer att få vänta bakom mig i en halvtimme. Kassörskan frågar om jag är där ensam. När jag svarar på det ringer hon till någon som kan komma och hjälpa mig att packa ner varorna. Hon erbjuder vidare glatt en rabattkupong på 50 spänn på blöjor. En medarbetare dyker upp och packar ner alla varorna!! En tant tycker hon behöver hjälpa till att gunga barnvagnen lite ( Elliot sov alltså fortfarande). Kassörskan bjuder på ett paket russin som jag kan ge Elliot när han vaknar, och när totalsumman landar hojtar en kassörska från en annan kassa: Vad blev det? Vad blev det? Vem var närmast?
Jag var närmast och hade underskattat summan med 17 kronor. Hela kön och kassörskorna diskuterar hur nära det faktiskt är. När jag, och personalmänniskan tutar bort mot utgången och jag säger hejdå till kassörskan, svarar halva kön. Några vinkar.
Och jag fattar egentligen ingenting. Har det här att göra med katastrofbeteenden? Eller var det bara en ovanligt kul blandning av folk på liten yta? Eller är folk sådär latent trevliga i alla kassaköer och vad behövs isåfall för att det ska bryta ut trevligheter? Och om det är katastrofbeteende: Hur har tex en ensamstående fyrabarnsmamma det när HON storhandlar?
Va?
En mycket stor och viktig sak har inträffat i våra, men framför allt i Jottisens unga, liv: Ojisch! Det vi andra skulle kalla för dagis, eller som alla skitnödiga dagisfröknar med indignation hävdar ska heta FÖRSKOLA och de själva är inte dagisfröknar utan PEDAGOGER, och det må vara hur det vill med den saken, men Ojisch it is, här iallafall. (För övrigt händer det att jag råkar säga vovve och pippi i stället för HUND och FÅGEL och jag vill härmed be alla HUNDAR och FÅGLAR om ursäkt för min bristande respekt. Nog om detta)
Elliot älskar dagis. Ibland hinner han säga hejdå till mig eller pappan som skjutsat dit honom, men det är inte alltid. Ojisch är oftast hans första ord på morgon, följt av att han tar sina lika älskade gummistövlar under armen och bankar på ytterdörren för att vi ska komma ivääääg nån gååååång!! När han sitter i bilen hinner han hojta Ojisch ett antal gånger innan vi är framme, om vi inte, gud förbjude, är på väg någon annanstans, då hinner han hojta många gånger. Vi är mycket tacksamma över denna kärlek till dagis.
En annan mycket viktig sak är att älskade storasyster Majsan fyllt 12 år och bland annat fått en studsmatta i födelsedagspresent. Idag "oppa" inte bara Majsan och Elliot, utan också 16-åriga A tillsammans på studsaren. Jisses, vilken lycka. Elliots gränslösa beundran för sina syskon är omöjlig att inte imponeras av. Och i ärlighetens namn är det svårt att inte bli åtminstonde en liten gnutta tårögd när de tre mycket olika barnen, även den något motsträviga tonåringen, har en gemensam stund i glädje och sams.
För övrigt trallas det på här som aldrig för, och Elliots repertoar innehåller nu bland mycket annat sångerna Sjörövar-Fabbe ( Oj oj oj oj oj, faffa fa) Ge mig mera köttbullar ( Köttabulle, köttabulle i vers 1, pangkaka, pangkaka, pangkakai vers 2) samt en egen liten sång om svampar som vi har hittat på ( Ampar, ampar, botta)
För Overallisbrallisen och Le Magnifique kan nämnas att vi ser fram emot att kanske inte vara luspanka jämt eftersom den inte så feta ersättningen från försäkringskassan nu bytts ut mot en LeMagnifique-lön och att Overallisbrallisen lyxhustruar och är ledig en dag i veckan. Det innebär också att vi varje söndag sitter och försöker göra upp ett schema för vem som lämnar vilken unge var och när, vem som hämtar vilken unge var och när, vilka aktiviteter Majsan har vilken dag och vem som hämtar och lämnar henne där ( 30 min bort, enkel väg) , samt när det är föräldramöte, annan kvällsaktivitet för oss, jobbgrejer som gör att någon inte jobbar normal tid osv. All denna fakta kör vi ner i mixern och så kommer det ut ett fint logistikschema. Not.
En mycket roligare sak är då att vi firat vår fina vän A med buller och bång och kalas och limosine och tjofaderittanskålpårejGittan. Det var fint.
Ja, när Overallisbrallis slarvar med uppdateringarna blir det inte bättre än så här, men nåt blev det iallafall.
Avslutningsvis, dagens (månadens?) Majsan: Den där Juholt, har han gjort ett sånt där bidrageri, eller?
