Va?
Är det ingen som har skrivit här på nästan en månad? Ska man behöva göra allt själv eller? Okej då.
En mycket stor och viktig sak har inträffat i våra, men framför allt i Jottisens unga, liv: Ojisch! Det vi andra skulle kalla för dagis, eller som alla skitnödiga dagisfröknar med indignation hävdar ska heta FÖRSKOLA och de själva är inte dagisfröknar utan PEDAGOGER, och det må vara hur det vill med den saken, men Ojisch it is, här iallafall. (För övrigt händer det att jag råkar säga vovve och pippi i stället för HUND och FÅGEL och jag vill härmed be alla HUNDAR och FÅGLAR om ursäkt för min bristande respekt. Nog om detta)
Elliot älskar dagis. Ibland hinner han säga hejdå till mig eller pappan som skjutsat dit honom, men det är inte alltid. Ojisch är oftast hans första ord på morgon, följt av att han tar sina lika älskade gummistövlar under armen och bankar på ytterdörren för att vi ska komma ivääääg nån gååååång!! När han sitter i bilen hinner han hojta Ojisch ett antal gånger innan vi är framme, om vi inte, gud förbjude, är på väg någon annanstans, då hinner han hojta många gånger. Vi är mycket tacksamma över denna kärlek till dagis.
En annan mycket viktig sak är att älskade storasyster Majsan fyllt 12 år och bland annat fått en studsmatta i födelsedagspresent. Idag "oppa" inte bara Majsan och Elliot, utan också 16-åriga A tillsammans på studsaren. Jisses, vilken lycka. Elliots gränslösa beundran för sina syskon är omöjlig att inte imponeras av. Och i ärlighetens namn är det svårt att inte bli åtminstonde en liten gnutta tårögd när de tre mycket olika barnen, även den något motsträviga tonåringen, har en gemensam stund i glädje och sams.
För övrigt trallas det på här som aldrig för, och Elliots repertoar innehåller nu bland mycket annat sångerna Sjörövar-Fabbe ( Oj oj oj oj oj, faffa fa) Ge mig mera köttbullar ( Köttabulle, köttabulle i vers 1, pangkaka, pangkaka, pangkakai vers 2) samt en egen liten sång om svampar som vi har hittat på ( Ampar, ampar, botta)
För Overallisbrallisen och Le Magnifique kan nämnas att vi ser fram emot att kanske inte vara luspanka jämt eftersom den inte så feta ersättningen från försäkringskassan nu bytts ut mot en LeMagnifique-lön och att Overallisbrallisen lyxhustruar och är ledig en dag i veckan. Det innebär också att vi varje söndag sitter och försöker göra upp ett schema för vem som lämnar vilken unge var och när, vem som hämtar vilken unge var och när, vilka aktiviteter Majsan har vilken dag och vem som hämtar och lämnar henne där ( 30 min bort, enkel väg) , samt när det är föräldramöte, annan kvällsaktivitet för oss, jobbgrejer som gör att någon inte jobbar normal tid osv. All denna fakta kör vi ner i mixern och så kommer det ut ett fint logistikschema. Not.
En mycket roligare sak är då att vi firat vår fina vän A med buller och bång och kalas och limosine och tjofaderittanskålpårejGittan. Det var fint.
Ja, när Overallisbrallis slarvar med uppdateringarna blir det inte bättre än så här, men nåt blev det iallafall.
Avslutningsvis, dagens (månadens?) Majsan: Den där Juholt, har han gjort ett sånt där bidrageri, eller?
En mycket stor och viktig sak har inträffat i våra, men framför allt i Jottisens unga, liv: Ojisch! Det vi andra skulle kalla för dagis, eller som alla skitnödiga dagisfröknar med indignation hävdar ska heta FÖRSKOLA och de själva är inte dagisfröknar utan PEDAGOGER, och det må vara hur det vill med den saken, men Ojisch it is, här iallafall. (För övrigt händer det att jag råkar säga vovve och pippi i stället för HUND och FÅGEL och jag vill härmed be alla HUNDAR och FÅGLAR om ursäkt för min bristande respekt. Nog om detta)
Elliot älskar dagis. Ibland hinner han säga hejdå till mig eller pappan som skjutsat dit honom, men det är inte alltid. Ojisch är oftast hans första ord på morgon, följt av att han tar sina lika älskade gummistövlar under armen och bankar på ytterdörren för att vi ska komma ivääääg nån gååååång!! När han sitter i bilen hinner han hojta Ojisch ett antal gånger innan vi är framme, om vi inte, gud förbjude, är på väg någon annanstans, då hinner han hojta många gånger. Vi är mycket tacksamma över denna kärlek till dagis.
En annan mycket viktig sak är att älskade storasyster Majsan fyllt 12 år och bland annat fått en studsmatta i födelsedagspresent. Idag "oppa" inte bara Majsan och Elliot, utan också 16-åriga A tillsammans på studsaren. Jisses, vilken lycka. Elliots gränslösa beundran för sina syskon är omöjlig att inte imponeras av. Och i ärlighetens namn är det svårt att inte bli åtminstonde en liten gnutta tårögd när de tre mycket olika barnen, även den något motsträviga tonåringen, har en gemensam stund i glädje och sams.
För övrigt trallas det på här som aldrig för, och Elliots repertoar innehåller nu bland mycket annat sångerna Sjörövar-Fabbe ( Oj oj oj oj oj, faffa fa) Ge mig mera köttbullar ( Köttabulle, köttabulle i vers 1, pangkaka, pangkaka, pangkakai vers 2) samt en egen liten sång om svampar som vi har hittat på ( Ampar, ampar, botta)
För Overallisbrallisen och Le Magnifique kan nämnas att vi ser fram emot att kanske inte vara luspanka jämt eftersom den inte så feta ersättningen från försäkringskassan nu bytts ut mot en LeMagnifique-lön och att Overallisbrallisen lyxhustruar och är ledig en dag i veckan. Det innebär också att vi varje söndag sitter och försöker göra upp ett schema för vem som lämnar vilken unge var och när, vem som hämtar vilken unge var och när, vilka aktiviteter Majsan har vilken dag och vem som hämtar och lämnar henne där ( 30 min bort, enkel väg) , samt när det är föräldramöte, annan kvällsaktivitet för oss, jobbgrejer som gör att någon inte jobbar normal tid osv. All denna fakta kör vi ner i mixern och så kommer det ut ett fint logistikschema. Not.
En mycket roligare sak är då att vi firat vår fina vän A med buller och bång och kalas och limosine och tjofaderittanskålpårejGittan. Det var fint.
Ja, när Overallisbrallis slarvar med uppdateringarna blir det inte bättre än så här, men nåt blev det iallafall.
Avslutningsvis, dagens (månadens?) Majsan: Den där Juholt, har han gjort ett sånt där bidrageri, eller?
Kommentarer
Trackback
