Overallisbrallis

Idag var vi på ytflykt till Blå bergen där det vankades naturupplevelser, tipsrunda och lite annat smått och gott. Och ponnyridning. Elliot, som normalt inte vågar klappa hästar, ville "åka på den". Vi var skeptiska, men köade snällt. När det var Elliots tur hoppade han upp ( nåja, snarare blev placerad i) sadeln, och "åkte hästen" glatt hela rundan. Stort. 

 

När vi skulle åka hem sa jag och Le Magnifique att vi behövde handla lite på vägen. Av okänd anledning drar då sonen ett djupt andetag och tar i från tårna och ropar: För vi har ingen maaaat! Det finns inte nån maaat! Bara kickismacka! ( Knäckemacka, som han ber om att få till frukost varje morgon) När vi senare satt och åt middag i trädgården kom det igen! 

 

"Det finns inte någon maaat! Men det finns ingen som höööör mig". 

 

Stackars mitt hungriga barn.....