Overallisbrallis

Nytt sen sist är bland annat ett jobb. Efter fyra och ett halvt år på landstinget bytte jag arbetsplats från Sjukhuset till Polishuset några hundra meter upp på gatan. Ett litet kliv för fötterna, ett stort kliv för Overallisbrallis.
Att hoppa på sjukhusjobbet var sannerligen en utmaning när det begav sig och det har också varit helt fantastiskt att få bygga och utveckla något från noll. Men att slåss i konstant motvind för ett ämne som mest väcker obehag, och att vara ensam på sin post tog ut sin rätt till slut. Jag hoppas innerligt att min fina efterträdare, eller i sanningens namn vikarie eftersom jag ju trots allt bara är tjänstledig, får lite mer flow att go i.

Så, sista veckan på förra jobbet var jag och höll föredrag på akutvårdskonferens i Stockholm, skrev en verksamhetsberättelse och diskuterade verksamhetsutveckling.

Första dagen på nya jobbet kom jag inte ens in genom ytterdörren, eftersom jag inte fått något låskort än. Och när jag väl kom in, och sedan dess, har jag haft känslan av att vara en prao-elev. Jag kan inte det här. Jag har lååååång tid framför mig innan jag kan det här, och det gör mig vansinnigt frustrerad. Vill så mycket, kan så lite! Men. Jag tror tametusan att jag kommit rätt!