Overallisbrallis

spelade ju inte den ändringen nån roll alls. Vi hade sju rätt av tio i andra semin men då är det frågan om det faktum att vi inte tagit med Litauiska supertönten som var "blind" ändå inte fortfarande räknas som ett rätt....

byter vi ut Bulgarien mot Slovenien, som efter att de fått av sig huvudtopsen visade sig ha en riktigt bra låt.....

Och jag har redan hunnit ändra mig. Jag byter ut Israel från semi 1, mot Danmark. Danmark vidare alltså.

I fredags var det dags för Patsys och Edwinas årliga inför ESC-semifinalernakväll. Som vanligt vann Alexander Rybak och Carola. I år vann dessutom Sarah Dawn Finers sketch om EBU- tanten. "How's it going over there, Slatko?"

Roliga saker som sagts sen sist:

Vi var på braseldning på valborgsmässoafton. Elliot träffade sin dagiskompis Hampuz, fem år.
Hampusz sa: Kom Elliot, så får du hänga med de stora grabbarna!

På dagis är en av Elliots bästisar också den jämnåriga Kivvi ( Kevin) vars mamma är ryska. Kevin är därför lite sen i språket, faktum är att jag inte fattar ett ord av vad han säger och det gör ingen annan heller. Men babblar på gör han, och jag och dagisfröken sa att Elliot och Kevin förstår iallafall varandra. Med detta sagt stirrar Elliot på Kevin efter en ovanligt lång harang, och utbrister: Vad SÄGER du?

Elliot ska sova över hos farmor och farfar. Hans pappa frågar vad han tänker göra när han är där. Elliot: Bara fika. Äta bulle. Kanske bada.

Elliot med 40graders feber.



Elliot julbadar



Elliot och storasyster dansar Euphoriadansen



Internationella Elliot äter med pinnar



Pappans och Majsans senaste uppfinning: en grillkorvs-korvroterarpinne. Priceless.



Första fiskeutflykten



Mors lille Elliot på skogsutflykt



Och så vårt lilla baksidesprojekt....



Monga monga monga träd kom med en hatt-bil. Extremt spännande!

Jojo, här sitter man med flera i huvudet klara inlägg och så kraschar nätet ihop. Och nu har jag ingen lust längre. Återkommer lite snartare än vanligt.
Tjo

Ja, det var måhända en rubrik som var en smyla oväntad. Men, när mitt eget gamla lag ( och ja, gamla som i att det var läääääängesen det var "mitt lag", men det listade ni nog ut...) inte bar lyckats häva sig upp i damallsvenskan utan dessutom, om än inte längre, lyckas leda densamma, då är det dags för den rubriken.
Coolt är det också att Vittsjö, med sina 1600 invånare, har bland de största publiksiffrorna i damallsvenskan ( Varför säger man damallsvenskan när man aldrig säger herrallsvenskan? Av samma anledning som det finns tjejband? Och tjejkvällar på travet och på byggaffären? Varför finns det inga killkvällar på Beijer? Varför är inte Metallica ett "herrband"?  )

Jag har snott tabellen från Thomas Sjöbergs Facebooksida, hoppas det var okej.

Kolla:




Grymt kul!

Det finns bara en sak som gör mig ledsen i sammanhanget, och det är att inte den fantastiska människan Göran Gunnarsson fick uppleva dessa dagar. Göran, du fattas oss!

Nytt sen sist är bland annat ett jobb. Efter fyra och ett halvt år på landstinget bytte jag arbetsplats från Sjukhuset till Polishuset några hundra meter upp på gatan. Ett litet kliv för fötterna, ett stort kliv för Overallisbrallis.
Att hoppa på sjukhusjobbet var sannerligen en utmaning när det begav sig och det har också varit helt fantastiskt att få bygga och utveckla något från noll. Men att slåss i konstant motvind för ett ämne som mest väcker obehag, och att vara ensam på sin post tog ut sin rätt till slut. Jag hoppas innerligt att min fina efterträdare, eller i sanningens namn vikarie eftersom jag ju trots allt bara är tjänstledig, får lite mer flow att go i.

Så, sista veckan på förra jobbet var jag och höll föredrag på akutvårdskonferens i Stockholm, skrev en verksamhetsberättelse och diskuterade verksamhetsutveckling.

Första dagen på nya jobbet kom jag inte ens in genom ytterdörren, eftersom jag inte fått något låskort än. Och när jag väl kom in, och sedan dess, har jag haft känslan av att vara en prao-elev. Jag kan inte det här. Jag har lååååång tid framför mig innan jag kan det här, och det gör mig vansinnigt frustrerad. Vill så mycket, kan så lite! Men. Jag tror tametusan att jag kommit rätt!

Overallisbrallis är inte någon höjdare på att skriva i sin blogg och funderar nu på vad anledningen till det kan vara. Jag tror att det helt enkelt är så att Overallisbrallis är lat. Och att det finns en direktlänk till Fejan, men inte till bloggen, på min mobil. Det är ju ett elände eftersom lata människor som inte orkar skriva i sin blogg, och Fejanistället för bloggen-människor lite har glömt syftet med bloggen, nämnligen att dokumentera livets godbitar och vardagsglimtar.
Ta-mig-i-kragendags!