Overallisbrallis

Ja, när det väl dyker upp lite text i Overallisbrallis handlar det, ganska otippat, om kyrkan. Jag tänker såhär: Jag tror inte på gud och därför går jag inte i kyrkan. De finns de som tror på gud, och det får de göra om de vill och inte blandar in mig i det, och de går kanske ibland i kyrkan. So far so good.
Men. Om jag var kyrkig skulle jag bli urförbannad på de som vill slippa äta kakan mer än ibland när man tycker det passar en. Jag menar: "jag vill gärna gifta mig i kyrkan men jag vill helst inte blanda in så mycket gudsnack" "vi tror inte på gud men våra barn ska såklart döpas" "vi vill gärna vara i kyrkan på skolavslutningen, men ceremonin får inte innehålla något religiöst"

Det är ungefär som att säga: "Vi vill boka ett bord på er restaurang, för den ligger så fint, men vi vill inte äta er äckliga mat" eller "du får gärna komma på min fest om du diskar och om du pratar om det vi vill att du ska prata om" eller " jag kommer gärna på ditt kalas för du bor så fint, men jag tycker du är rätt dum i huvet.
Och grejen är, att kyrkan köper detta för att de inte har något annat val. Det är inte så jävla noga om föräldrarna som ska döpa sina barn tror på ett smack, för vi behöver alla medlemmar vi kan få. Det gör inget om du tycker jag är dum i huvet, bara du vill leka med mig. Nästa vecka ska vi ordna en kokainfest för det har vi förstått att folk gillar.

Kom igen nu svenska kyrkan. Räta på ryggen och stå för det ni tycker och låt er inte köras över för att få kompisar!


PS: Elliot och jag var flitiga besökare på babykören i församlingshemmet, och ibland går vi på luciafirande i kyrkan. Visst. Om kyrkan börjar dela ut, säg, bilar till alla som bor i församlingen drar jag nog dit och hämtar en. Min poäng är alltså: kyrkan. räta på ryggen och kräv iallafall lite respekt av dem som mjölkar er!