Paybacktime
Läser i skräptidningen att en restaurang i USA har satt upp skyltar om att de förbjuder skrikande barn på restaurangen. Okej.
Jag fattar att en massa människor tycker att det är jobbigt med skrikande barn. Men, gissa vad…..jag har lyssnat på skränande tonåringar på bussen, och på deras kassa musik. Jag har lyssnat på medelålders medelsvenssonmän, som tycker att det de har att säga är så viktigt att det inte för ett ögonblick fallit dem in att de kanske kunde kapa snacket med sådär 50% och ändå få fram sitt budskap. Jag har hört tusen och tusen "vi tar emot ditt samtal så snart vi kan". Gamla damer med rullatorer som vrålar till varandra i köpcentrat för att den andra ska höra. Jag har lyssnat på otaliga gräl utanför mitt fönster på lördagkvällarna när jag bodde i stan. Musik från festivaler eller privata fester som letat sig in genom mina stängda rutor. Jag lyssnar varje dag under hela sommaren på MC-folket som tycker att just deras hoj har så skönt ljud och inte tänker dämpa det, och många nätter lyssnar jag på när kepakillarna bränner runt och slirar med bilen utanför huset.
Jag har lyssnat på ett antal mycket högljudda mobilsamtal på tåg och på bussar. Jag har hört fyllons mumlande eller skrålande, psyksjukas mässande eller dunkande, och knarkisars nervösa klickande och knäppande. Och givetvis har jag hört sjukt många kuliga mobilsignaler i form av motorljud, ringande klockor, crazyfrog och fanochhansmoster.
Min poäng? Är luften fri, eller är den det inte? Det finns en jävla massa ljud som jag inte heller vill höra. Jag lyssnar på dem ändå, det är det jag måste göra om jag vill gå utanför husets väggar över huvudtaget, och det vill jag. Om min son skriker en stund, live with it! Eller gå och stäng in dig…..för det finns säger någon som inte vill höra hur du låter heller.
Förstår hur du tänker och håller med i mkt. Dock är jag en av dem som kan bli fullkomligt galen av skrikande ungar. Dock handlar det oftast om 3-5åringat och ilskan riktas mot föräldrarna! Jag kan för mitt liv inte förstå de föräldrar som fullkomligt nonchalerat sitt gapskrikande barn och istället fortsätter med vad den nu håller på med mitt bland folk. Gör ngt för fan! Om det är trots så har jag svårt att tro att nonchalans hjälper i längden. Eller de föräldrar som låter sina barn riva en hel affär, grrrr! En bebis som gråter är en annan sak. :-) sen tycker jag att det kan vara bra med ställen där de tillåter/inte tillåter saker. D finns campingar som inte tillåter mc t.ex. D finns cafeer som är speciellt för mammor o pappor med barn- d tycker jag e fint! Tänk vad skönt det vore om d fanns biosalonger som inte tillät tuggande, pratande 14-isar! LOL! Allra bäst vore d ju om alla fick vara överallt och att alla orkade med
alla...hm, vadå utopi? :-) Jag hoppas iaf ngngång få vara med i mammamaffian o få knuffa folk i ryggen med barnvagnen, vari min illvrålande unge ligger :-)
Svårt att stava i mobilen ibland...
