Miraket
I går morse när Elliot och jag var ute såg vi ett ställe i trädgården där gräset var nerpressat och fullt av hårtussar. Maken kopplade direkt och frågade om någon sett katten....det hade ingen. Hela dagen letade vi och kallade på henne. Hon har aldrig varit hemifrån mer än några timmar förut. Det hade uppenbarligen varit en fight i trädgården, det var hennes hårtussar, och nu var hon borta. Vi konstaterade sakta men säkert att hon blivit tagen av ett djur, med stor sannolikhet en fågel eller en räv. Stor sorg drabbade oss och kvällen var en sorglig tillställning. Majsan grät för att hon tyckte det var orättvist att vi skulle äta fisk till middag medan katten aldrig mer skulle äta fisk, och jag grät för att jag inte hunnit ge henne lyxmaten vi köpt. Maken, som är kattens bästa människa var mycket mycket bedrövad. Men Majsan var också lite arg för att vi var negativa-om vi redan trodde hon var död så var hon det, om vi trodde att hon levde kanske hon skulle komma hem.
Efter många turer med två barn som inte kunde sova blev det natt även här. Det var oändligt tomt på den plats där katten alltid sover. Vi pratade om vår fina katt och alla tokiga saker hon haft för sig, och vi var nöjda med att vi gett henne ett riktigt bra kattliv, på landet där hon kunde gå in och ut som hon ville.
Tjugo över tre vaknade jag av ingenting och satte mig upp.
Och så låg hon där, på sin plats, som om ingenting hade hänt.
Älskade katten i en koja som hon byggde för något år sen
I sanning ett mirakel. Vad underbart för er och vilken oerhört bra morgonstart för Majsan (och er också).
Haha, galna kattskrutt - coola kattskrutt. Bra att ordningen är återställd.
