Overallisbrallis

För tre veckor sedan hade jag bara legat på sjukhus en enda natt i hela mitt liv. Nu har jag gångat den natten med tio, tio dygn på två olika sjukhus i två omgångar. Första gången gick väl an eftersom Elliot fick följa med oss hem. Andra gången blev det fem dagar i tuttfeber, med antibiotikadropp och utan familjen. Det var vedervärdigt. Nu äter Elliot bröstmjölksersättning istället för att amma, och vi förstår alla att konsekvensen av det blir att han blir astmatiker, allergiker, dyslektiker och värsting, men vi hade inget val så vi får ta de smällarna efter hand.

Jag känner mig mycket snuvad på de tio pappadagar som maken och jag och sonen skulle ha hemma och mysa på. I morgon börjar maken jobba igen, och jag ska vara heltidsmamma. Försa hur det ska gå. Å andra sidan är ju vår son redan fucked for life eftersom han alltså INTE AMMAR, så hur mycket värre kan jag göra det? =)