Overallisbrallis

"Nu har Mayton och jag bestämt att hen kommer på fredag framåt kvällen, vid halv sex tänkte vi åka in, när pappa kommer hem från jobbet." skrev jag i tisdags...

Nu blir det ju sällan som man tänkt sig när man ska föda barn. Vi fick nämligen åka in redan under förmiddagen, så pappa hann aldrig till jobbet. Värkarna började vid tre på fredag morgon, och framåt två såg jag ut såhär:



Notera gärna också the landstingets one and only: Kasslerbrallan!



I fredags kväll föddes vårt underverk Elliot.



Han kom efter 21 timmars värkar, varav 20 var öppningsskede och sådär 30 minuter utdrivning, för då var jag så trött så när de sa att det snart var färdigt såg jag chansen att snart få sova, tog i för kung och fosterland  och tänkte att det får bära eller brista....och det gjorde det. Elliot fastnade i dörröppningen och i efterhand fick vi veta att han brutit ett nyckelben för att komma ut. Dramatisk entré för vår älskling, alltså.
Kl 22.37 var han iallafall hos oss, på exakt den dagen vi bestämt. Han vägde 4190 gr och han var 53 cm lång, en präktig och frisk gosse. Le Magnifique och jag, som väntat oss en gigant, tyckte han var pytteliten.... 


Elliot vill hälsa till er alla som ingått i hans fan club med glada tillrop och coaching under hans månader i min mage och under vår fight i fredags, samt för alla välkommen han fått sedan i fredags. Såhär ser han ut när han hälsar och tackar! 


 

Nja, nu kanske ni tycker att han inte ser så entusiastisk ut, men det är han, det syns bara inte så bra! Han hoppas också att ni vill fortsätta finnas i hans liv eftersom han har världens bästa fan club!

Vi fick stanna på BB i några dagar pga blodgrejen, som visade sig inte kommer att bli ett problem för Elliot, samt för att han skulle lära sig äta ordenligt. Utmattad som han var efter sin tuffa entré sov han hela första dygnet och vi matade honom då med bröstmjölk på sked. När han sen vaknade till tyckte han att det var fisigt att behöva jobba för att få mat i mammas restaurang, när han blev matad på pappas, och det kan man ju förstå. Vem står hellre hemma och steker fläskkotletter än går på Efesos, liksom.
Nu har vi iallafall fått kläm på ätandet och fått åka hem. Jag går runt i den bubbla av gråtmild lycka som när man bara kan känna när man ser sin man och sin lilla son sova i soffan med huvuden tätt emot varandras.



Välkommen hem, underbara, älskade, efterlängtade unge!