Overallisbrallis

Kalifornia- 4 overaller
The hangover- 3 overaller

Och det här är resultatet. Kan kanske se en smula magert ut, men betänk att jag ett normalt år ser ungefär 2 filmer totalt, då är det här inte så tokigt!

Wall-E : 1 overall av 5 möjliga. jag somnade
Blood Diamond: 4 overaller. gillade särskilt Leo:s dialekt
Citizen Kane: 3 overaller. men förstår att det är en klassiker
Highlander: 1 overall LOL vilket jävla skräp! Vem lurade på mig det här?
Presumed innocense: 2 overaller. rätt trist
Liar liar- 4 overaller ( men jag har sett den förut)
Elling- 4 overaller. Fantastiska skådisinsatser
Breakfast Club- 3 overaller. Svår att ta en " tonårsfilm" på allvar 354 år efter att man lämnat tonåren
A beautiful mind- 3 overaller. Då har den fått en extra för " based on a true story"
Det stora blå- 4 overaller. Mycket vacker. 1.5 timme för lång.
30 days of night-1 overall. Vampyrfilm....och jag....det funkade inte den här gången heller
Män som hatar kvinnor- 5 overaller, framför allt för skådisinsatser
War games- 3 overaller, vilket är bra med tanke på typen av film
Vi hade iallafall tur med vädret- 3 overaller. Det är ju en klassiker, så den ska vara sedd, men....
Minority report- 4 overaller. Betänk då att det är sience fiction!
Flickan som lekte med elden- 4 overaller.

Efter-julbordet-bilden är tyvärr inte möjlig att visa.....

Overallisbrallis är snorig, höggravid och icke-vaccinerad. För den händelse att jag skulle börja vackla i mitt icke-vaccin-beslut skriver jag ner mitt starkaste argument här, så kan jag kolla på det om jag blir sprutsugen (!).

Om jag får svinis så kommer jag att ha koll på vad som händer med mig, för det händer nu. Om jag tar vaccinet och Mayton om tio år utvecklar svår ADHD eller nåt annat kul, så kommer jag alltid, alltid, till den dag jag dör, fundera på om det kan ha haft med sprutan att göra. Hence- jag ska inte heller i fortsättningen ta vaccinet.

S, 10 år, efter att ha tränat in ett antal luciasånger till firandet förra veckan: Du, om nu Maria var ihop med han Josef, hur kan det komma sig att det är Gud som är Jesus pappa?

Någon?

Människan är i grund och botten ett flockdjur, men får gärna för sig att hon är mycket självständig. Ibland händer en katastrof, och då trillar vi instinktivt tillbaka till vårt flockbeteende. Men vart går då gränsen för Katastrof?

Min bussfärd hem brukar vara en lugn historia, där folk ibland tvingas att sitta NÄRA en medpassagerare för att det är ganska fullt. Det betyder ju dock inte att vi för den delen pratar med varandra, möjligen nickar man till de andra busspendlarna.
Idag hände följande: En överförfriskad dalmas klev på och var, om än trevlig, både högljudd och odiskret när han berättade sitt livs historia för busschaffören ( och alla oss andra). Men okej, katastrofgräns ej nådd.
Efter en stund gick en av de pendlande damerna fram och frågade om det gick att stänga takluckorna på bussen, som stod öppna. Igår, meddelade hon, var värmen på hela vägen hem för den gick inte att stänga av, och det var olidligt varmt och idag, tja, det är ju inte sommar ute direkt, sa damen. Chauffören tryckte på några knappar men erkände sedan att han inte visste hur man gjorde, eller ens huruvida de var elektriska eller manuella.
Dalmasen hävde sig då upp på ett säte och slet i luckan för att få igen den, med resultat att den ( elektriskt styrda) luckan inte rörde sig en millimeter, men handtaget på den gick sönder. Spridda kommentarer men katastrofgräns ej nådd.

Ytterligare en stund senare kommer en medpassagerare från bussens bakre del flåsande och säger att hon skulle gå av där borta och att hon tryckt på stoppknappen men att den inte fungerar. Nu händer det. Katastrofgräns nådd. Ett sorl sprider sig i bussen och alla passagerare börjar muttra med sina stolsgrannar- samma grannar som de dittills inte låtsats om att de ens sett. Dalmasen knatar runt i bussen, på chaufförens uppmaning, och ser till att alla förstått att katastrofen inträffat och stopp-knapparna inte fungerar. Inför varje stopp ropar han: Nån som ska av????!!!, varpå den som ska av hojtar. Ljudnivån i bussen är hög. En man som ska kliva av ropar: "Lycka till nu allihop" innan han går av, och en dam säger till sin okända stolsgranne: "ja det var mig en livad bussresa det"

Jag iakttar faschinerat. Varför blir det såhär?