Overallisbrallis

Nästa vecka kommer min familj från Skåne och hälsar på. Vid middagsbordet idag pratade vi om detta, bland annat utspelade sig följande samtal:

Jag: jaja, vi kan väl fråga skåningarna vad de tycker vi ska göra.

Majsan: vad taskig du är!

Jag: vad menar du?

Majsan: ja, du kallade dem skåningar. Det behöver man väl inte säga. De är ju också människor.

Petter Hansson, kom tillbaka, allt är förl.....eller nä, det var inget.

Maken och jag bestämde oss för att åka på en minisemester eftersom det blev klent med gemensam ledighet i somras. Vi pratade om en chartervecka eller en långweekend i en europeisk storstad, vi tittade på Split, Paris och Prag eller varför inte gamla kära London.

Sen kom vi på att vi är för trötta och bekväma för att göra en så stor affär av det. Riktade in oss på en helgkryssning  med julbord till Riga. Jag konstaterade att Majsan skulle älska att få följa med. Vi bestämde att hon skulle få följa med som en del av hennes födelsedagspresent. Bonuskillen A som är livrädd för båtar frågade vi inte ens först eftersom han bokstavligen hängde i min kjol när vi åkte mellan Danmark och Göteborg för något år sedan. Men maken ringde honom och frågade till slut ändå, mest för formens skull. A svarar, på det högtidliga sätt bara han kan: "Jag arbetar på att övervinna mina rädslor. Jag vill gärna följa med."

Okej. Plötsligt var vi hela familjen som skulle till Riga. Vi tittar på kryssningen, jämför med några andra och konstaterar att båten till Helsingfors är mycket mer familjevänlig till sitt innehåll, än Rigafärjan. Ett playstation-rum kanske gör att det blir en minisemester för mig och maken iallafall.

Alltså. Från romantisk långhelg i Paris, till Finlandsbåten med tre barn!

Säg hej till herr och fru Svennebanan! Och skratta lagom....snart är det kanske du som är där! :)